violethill

Känns som om jag till slut kommit fram till stupet och står där med foten vid dess rand.
Väntar bara på vindpusten som antingen får mig att ramla ner till botten eller framkalla att vingarna breder ut sig och tar mig med på en flygtur.




Och jag drömmer sött

Vi kan väl vänta Vi kan väl vänta Vi kan väl vänta tills imorgon Vi kan väl vänta Vi kan väl vänta Vi kan väl vänta tills imorrn
Också fadar dom upp och fadar ner också blir det
tyst
och man tror att allt är slut
Men-sssch,lyssna
där kommer det igen
dom fadar upp,också klingar det
ut

Vissa saker man kommer på blir bättre ju mer man tänker på dem.Andra blir bara sämre ju mer man fegar och drar ut på.
Det svåra är att veta hur mycket man ska tänka innan
man kastar ut ideérna ur huvudet

En sylvass jamning bryter sömnen.Hon slår upp ögonen och de dras per automatik möt klockradions röda lysande siffror.
06.13.Dom sticker i ögonen som klockslag vid den här tiden på dygnet alltid gör.
Mjaaaaaau.
Utan att tänka slänger hon av sig täcket,går ner de tretton trappstegen och låser upp ytterdörren.Klick säger låset,det klingar metalliskt i gryningen.
En mjuk varelse slinker in i gråskenet nere vid hennes bara ben.Hon låter låsets hemliga mekanik gömma allt som rymms i det röda sovande huset.Klick.
Den mjuka varelsen är redan på väg över golvet med sina mjuka tysta tassar.Vet var den hör hemma.
Hon öppnar nästa dörr,varelsen tackar med sitt dova kurrande spinn.Hon stryker djuret över ryggen,känner de nöjda darrningarna.Undrar för en sekund om det finns en motor därinne.
Ser till att den långa lemurliknande svansen inte kommer i kläm när hon stänger dörren.
Går över golvet,tillbaka till trappan.Skyndar på stegen när de går förbi ytterdörren och fönstret bredvid.Fötterna får jämt för sig att någon står därutanför i mörkret och kikar in...kanske genom ett sikte.
När hennes bara ben kommer i kontakt med lakanen som fortfarande är varma suckar hon sömnigt,sluter ögonen och tänker att det är förbannat skönt att vila huvudet mot kudden.

Fem av fem möjliga mot världens alla myter och skräcker.Det är det här som räknas och magkänslan säger flyg.
Komplikationer finns inte på kartan,den styr bort från broöppningar mot barnens ö.Slingrande ormande grå och husen står där som träden,som lindarna och ekarna.Från kala väggar och stirrande fönster viskar vinden ord om sånt som var och alltid stannar där.Grånande paneler tar emot mer stryk år efter år än vad invånarna gör under sin livstid...
Det finns historier här.Historier berättade av jorden,byggnaderna,landet.Stanna upp,scchh,lyssna.Men vi åker förbi.Letar efter nya platser att erövra,planterar skratt i sanden.Glömmer allt och ingenting,för några meter till.En fokuserad blick och hagelskurar av interna skämt.Isande mot bara ben plågas kroppen,det är ändå hjärnan som bestämmer allt.Här,en oas där allt är rätt och inget kan gå fel.Andas in tryggheten,andas ut friheten.Tänk inte på nästa steg,tänk på steget som tas.Och allt är så lätt för några timmars skull.
Medier som står för dokumentation hinns inte med utan här dokumenteras allt i det hederligaste av de hederligaste.En karamell att suga på länge.
Någon gång behöver alla fly.Från något till något.

Jag
jag vet inte
om du tänker
som jag gör

Jag
jag vet inte
om man måste
tänka likadant

Jag
jag vet inte
om du förändrats
eller alltid tänkt såhär

Jag
jag vet inte
om man kan
ändra känsloförloppet

Jag
jag vet inte
hur när varför vad
det ska bli nu

Vilka är dom
som tror sig ha rätt att bedömma våra liv
utifrån regler och perspektiv de sjäva inte vet något om?

Vilka är dom
som tror sig veta precis hur vi mår
utifrån känslor och värderingar de aldrig själva har haft?

Vilka är dom
som tror sig kunna allt som vi kan
utifrån böcker och tankar de aldrig själva har läst?

Vilka är dom.