21.51

Känns som om jag till slut kommit fram till stupet och står där med foten vid dess rand.
Väntar bara på vindpusten som antingen får mig att ramla ner till botten eller framkalla att vingarna breder ut sig och tar mig med på en flygtur.




Och jag drömmer sött

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0