violethill

Ett tag har det kännts som om kent liksom lossnat från första platsen,bit för bit.Att de blivit alldeles för självklara och att lyckokänslorna slutat hugga tag sådär hårt i mig som de kan göra när de är som allra bäst.
Att de blivit tagna för givet.
Att jag inte kännt orden joakim sjunger så vackert och inte hört sami markus och martin (och lite harri) spela sina gyllene toner och melodislingor.

Nu hör jag igen.Och känner.

Andas,tänker,känner samma sak.Vi känner alltid samma sak.

Allting har förändrats men vi känner likadant.


Är glad att jag känner kent.