Ett inlägg som rymmer mening och löshet
Saker och ting har förändrats,byggts upp och fallitt sen vi sågs sist kära bloggen.
Allt hö kom in i sista sista sekunden,(ni vet den där dagen då himlen öppnade sig och den släppte ner halva syndafloden en gång till),och vi hann inte mer än hem med lassen förrän vi fick slänga oss in i farfars bil och åka till Långalma där kalvarna var ute och sprang och hade roligt(tyckte dom).Som tur var var inte alla 21 ute,bara 8och de var lätta att fösa in.De andra 13 var duktiga och stannade kvar.Men så lätt gick kom vi inte undan.En liten dummer saknades,och vi visste inte om han var kvar i hagen eller om han också sprungit ut och kommit bort från de andra.Medan vi lagade staketet,fixade vattnet och letade lite drog mörka moln ihop sig och luften blev tjock och mitt huvud kändes som om det skulle pressas ihop i ett skruvstäd.Tunga droppar började falla och vi räddade oss undan regnet under tak.Åskan dånade på ett tag,när de värsta dragit förbi gav vi oss ut för att leta efter det lilla fjånet.Gick igenom skogspartierna i hagen och ända ner till udden och tillbaka igen,men inte hittade vi på han inte.Efter drygt 3 timmar gav vi upp,åkte hem för lite mat.Väl hemma kom regnet.Och oj så det regnade.Tror jag aldrig vart med om något liknande.
Vi åkte till Stop 76 och åt och mamma fick ingen pizza för den hade dom glömt.På kvällen fick jag något slags solsting,frossa,feber eller allt på samma gång och somnade under täcket och min tjocka varma vinterfilt.
Sen blev det sol och vackert väder igen och jag mådde mycket bättre dagen efter och har badat och haft roligt och tråkigt.
Och jag förundras över varför allt händer på en och samma gång,kan man inte dra ut lite på bra saker så att man kan få den där varma känslan i magen varje dag?Tråkiga saker händer ju nästan jämt. Å andra sidan vill jag inte att alla tråkiga och dåliga saker händer på en och samma dag,då blir det nog svårt att uthärda.
Antiklimax.Jag föreställer mig att detta nu är ett antiklimax.Jag vet inte exakt vad som menas med det,men som sagt,jag föreståller mig att det här är ett exempel på ett solklart antiklimax.I min värld är det ett antiklimax.Stora saker som bedarrar.
Själv darrar jag konstant.
Allt hö kom in i sista sista sekunden,(ni vet den där dagen då himlen öppnade sig och den släppte ner halva syndafloden en gång till),och vi hann inte mer än hem med lassen förrän vi fick slänga oss in i farfars bil och åka till Långalma där kalvarna var ute och sprang och hade roligt(tyckte dom).Som tur var var inte alla 21 ute,bara 8och de var lätta att fösa in.De andra 13 var duktiga och stannade kvar.Men så lätt gick kom vi inte undan.En liten dummer saknades,och vi visste inte om han var kvar i hagen eller om han också sprungit ut och kommit bort från de andra.Medan vi lagade staketet,fixade vattnet och letade lite drog mörka moln ihop sig och luften blev tjock och mitt huvud kändes som om det skulle pressas ihop i ett skruvstäd.Tunga droppar började falla och vi räddade oss undan regnet under tak.Åskan dånade på ett tag,när de värsta dragit förbi gav vi oss ut för att leta efter det lilla fjånet.Gick igenom skogspartierna i hagen och ända ner till udden och tillbaka igen,men inte hittade vi på han inte.Efter drygt 3 timmar gav vi upp,åkte hem för lite mat.Väl hemma kom regnet.Och oj så det regnade.Tror jag aldrig vart med om något liknande.
Vi åkte till Stop 76 och åt och mamma fick ingen pizza för den hade dom glömt.På kvällen fick jag något slags solsting,frossa,feber eller allt på samma gång och somnade under täcket och min tjocka varma vinterfilt.
Sen blev det sol och vackert väder igen och jag mådde mycket bättre dagen efter och har badat och haft roligt och tråkigt.
Och jag förundras över varför allt händer på en och samma gång,kan man inte dra ut lite på bra saker så att man kan få den där varma känslan i magen varje dag?Tråkiga saker händer ju nästan jämt. Å andra sidan vill jag inte att alla tråkiga och dåliga saker händer på en och samma dag,då blir det nog svårt att uthärda.
Antiklimax.Jag föreställer mig att detta nu är ett antiklimax.Jag vet inte exakt vad som menas med det,men som sagt,jag föreståller mig att det här är ett exempel på ett solklart antiklimax.I min värld är det ett antiklimax.Stora saker som bedarrar.
Själv darrar jag konstant.
Kommentarer
Trackback
