violethill

Så var det dags för slutklämmen,en sista veckas ansträngningar av allt tio år i grundskolan gett.
Summan vägs samman och du står med resultatet en sista dag av många i juni.
Över är det inte förräns då.


Jag satt nyss i min solstol,den är röd,och väntade på att solen skulle krypa fram mellan de så oregelbundet regelbundna molnen.Ledsnade på att vänta,förstod att sommaren inte på långa vägar är här än.
Även om dagarna flyger förbi i en väldig fart(vart har denna dag tagit vägen egentligen?) så gör inte allt det.
Vissa saker sniglar sig fram.De saker man kan göra något åt,det man tror att man kan göra något åt.
Kan man egentligen göra något åt något?
Vissa tror ju att allt är förutbestämt,och vem vet,så kanske det är.Men vem är det då som ser till att vi överhuvudtaget gör någonting?

Jag har egentligen inte tid att fundera över sådana saker som detta.Men idag går jag på lågvarv,mitt i en stressad tid.
Jag borde göra lite mer av läxorna till exempel,särskilt med tanke på att jag ska till Uppsala imorgon och jobba på lördag.
Samtidigt är det läge att vila upp sig,nästa vecka bjuder på dans och bal och skola om vartannat.