violethill

Nu är vi framme vid slutet.2009s sista 24 timmar.Nyårsafton.Såhär slutade det alltså.Det är ju alltid det man undrar på den där röda första dagen;Hur kommer det här året sluta? Kommer allt vara förändrat och hundra gånger bättre,kommer jag vara någon annan? Man står där och hoppas litegrann.Med en spännande känsla i magen.
När man sen sprungit,gått och krypit runt banan med tiden 365 dagar,känns det ungefär precis som förra året vid den här tiden.Fast man inbillar sig ändå att den där lite nedstämda,få slut på det här-kvickt,men ändå inte känslan är ny för i år och att förra årets nyårsafton var SÅ mycket bättre än den här.
Kanske var den det,kanske inte.Minnen dömer inte dagar i efterhand särskilt objektivt.Därför kan jag inte säga att min bedömning av mitt 2009 är särskilt objektiv,men det är så jag kommer ihåg det.Mitt sextonde år.

Det började som vanligt med januari och födelsedag och lite efterhängset jullov.Sen började skolan och sista terminen i nian.Det var läxor och prov,inte minst de nationella som jag av någon anledning var ganska så nervös inför.Så här i efterhand är det lätt att tycka att det inte var något att vara nervös över,proven var ju ganska lätta.Men det är väl lärarna som lurar en att det här är så viktigt och allvarligt inför framtiden oj oj oj,och alla nior i HELA Sverige gör exakt samma prov på exakt samma tidpunkt och man måste säga till om man ska på toaletten osv osv osv.Fast man fick iallafall äta godis och dricka läsk till :D
Sen så var det ju gymnasievalet och det var skönt när det väl var gjort.Ganska välgenomtänkt var det,åtmindstone hade jag lagt ner många minuters funderingar på det vid en rad olika tillfällen(i tid och otid).Sen blev det ju inte som det var tänkt ändå,men kanske var det det bästa som kunde hända?Vem vet vem vet.
Ingen antagligen.
Sen började jag längta efter våren och efter kärleken.Romantiserade upp och försökte mitt yttersta för att bli kär.
Jag tror aldrig jag riktigt blev det.Vågade inte riktigt släppa lös hjärtat från sin inhägnad.Vågade inte chansa för risken att förlora.
Det blev vår iallafall.Våren är en underbar tid,inte bara för att den är så vacker.Nej,den årstiden har något visst.Det går inte att beskriva vad det är (särskilt inte nu,mitt i vintern),men åh vad den tiden är fin.2009s vår var inget undantag.Kalvarna släpptes ut i hagen och måsarna skränade ovanför harven.Och vägarna var isfria och det var varmt och skönt att spränga fram i galopp på Lucys rygg igen.
Jag fick sommarjobb på Rosenberg som inleddes på Valborgsmässoafton med städning och korv och fika-försäljning.
Jag började också ge mig ut på vägarna med bilen,gick väl inte särskilt fort i början men kul var det.Är ska man väl säga.Och vad mycket säkrare och bättre jag blivit på att köra bil om man jämför från april till nu i december!

I maj var det mycket i skolan.Slutspurten.Operation dagsverke och allt vad det hette.Balen förstås.Fast den var i skolans matsal med omnejd blev den lyckad och riktigt roligt hade vi!Fina minnen,absolut.
Sista dansuppvisningen.Saknar dansen ibland...Men bara ibland.


Sen kom det rikitga slutet.Vi gjorde ingenting i skolan på lektionerna,lekte bara lekar och såg på film.Försökte förstå att om några dagar var man inte elev på Frösan längre,gick inte i någon klass alls.Klassresa och lärarlunch.Det är bara minnen för livet men du tar allting för givet.Vissa saker tar man för givet.Tills det tar slut och man lär sig att uppskatta.Uppskatta alla dom där dagarna då man inte gjorde annat än längtade bort.Synd bara att man alltid gör det när det är försent.

9D var iallafall en sjusärdeles bra klass.Bästa någonsin tyckte jag då.Och visst,så tycker jag fortfarande.Ibland någon tråkig dag har jag längtat tillbaka,till korridoren,till de gröna rymliga skåpen,att få gå uppför trappan i D-uppgången,att sitta på den gamla vanliga platsen i klassrum 323,att komma försent till svenskan från idrotten med Emilia och Sabina,att skriva So-fördjupningar och Leifs No-lektioner,sitta i Fröfiket och gå till Hemköp.Maten saknar jag däremot inte.Den var himla dålig nästan jämt.Förutom när det var potatisbullar ;)
Ja,det blev skolavslutning och SOMMARLOV.Jag jobbade,badade,red när det inte var för varmt,klagade på regnet,åt glass från glassbilen också var vi till Öland på semester.Vi köpte en liten båt också minns jag en varm sommarkväll med promenad på klipporna i Tallparken.

Sommaren gick med en faslig fart.Det var hyffsat väder och 17 augusti kom allt närmare och närmare.Jag minns att jag stod i ett provrum inne på H&M och sa till Louise att jag mycket hellre ville tillbaka till Frösan igen,men nu,nu ångrar jag mig inte.Jag vill inte tillbaka.Det hör till det förgångna.Det är nya tider nu och på Frösan har de inte lektioner i lagårn eller heldagar i skogen.På Frösan har man tråkig musik,bild och slöjd.Och man får inte sluta klockan 11.35 på fredagar.
Det har redan gått en termin på Jälla och det känns som ungefär två månader jag gått där bara.Jag hör numer hemma i NP1C och i rum 23 på elevhemmet.
Jag lagar min egen middag(eller värmer i färdiglagad i mikron hihihi) och bestämmer mer eller mindre över mig själv.Nya världar öppnas med nya intryck och inslag,vissa oftare förekommande än andra.Visst finns det för och nackdelar,riktigt bra och riktigt dåliga dagar,men det mesta blir till vardag efter ett tag.

Det fanns en tid då jag trodde att allt var rätt,att jag kände på det sättet.Under några få timmar gjorde det det också,sen gick allt utför,förutom en litenliten stund en mattemorgon.Sen såg jag,och jag borde forstått då att det aldrig skulle kunna bli som jag ville ha det,men jag la det åt sidan och glömde bort det,dumt nog.För sen när sanningen såg mig  med det där vita ögat det brukar talas om,då föll regnet ner från skyarna och allt blev inlindat i ett grått moln.Försökte lägga saker och ting bakom mig,fortsätta framåt utan att så mycket som snegla bakåt.Fast jag tittar tillbaka ibland.I små ögonblick ser jag drömmen framför mig innan den skjuts bort av sunda förnuftet och verkligheten.

Man lär av sina misstag.Jag tror att jag blivit lite äldre,inte bara fysiskt utan psykiskt,i huvudet också.Förstår mig på lite mer,och vissa saker förstår jag mindre än förrut.Jag hoppas jag inte håller på och glömma bort hur det vara att vara liten bara hihi.Och jag har lärt mig många nya saker,inte minst under hösten.
Och jag tycker att jag är på rätt väg.Att jag hittat den rätta stigen som förhoppningsvis kommer bli en väg sen.En väg som det är lätt att gå på.