violethill

Kanske är det den där rastlösheten,den som kommer fram när marken blir bar och man inte behöver lägga kraft på att balansera sig framåt på det vita snötäcket.
Kanske är det minnena som kommer med solen och som hör ihop med värmen som framkallar känslan av hopplöshet.
Kanske är det prövningarna och tvivlen och olikheterna som bestämmer vem som ska få kärleken.
Men vem är det som bestämmer vem man vill kalla för sin?

Onsdagar är otroligt sega.Och jag har tröttnat på att göra nutidskrysset.Vi gör typ fyra såna varje vecka på en av våra fem värdelösa samhällskunskapslektioner. Vaddå lat lärare som tycker det är lätt att slänga ut fyra nutidskryss som tar upp iallafall en lektion.(Ja i min klass tar fyra nutidskryss  en och en halv timme).
Annat var det på en viss två meter lång lärares tid...

Nu ska jag inte gnälla,även om det är svårt att låta bli.Man lär sig ju inget heller.På att göra nutidskryss eller på samhällskunskapen i övrigt.Helt värdelöst.
Där kom visst nästa vers också.

Jag och Karolina har vart på upptäcksfärd i Uppsala idag.Hon var kartläsare och jag körde.Och vi hittade fantastiskt bra!
Nyss åt jag en jättegod kaka och jättegod saft.Och jag åt saften.Jajjemen.
Annars så längtar jag ganska mycket till helgen.Ingen ledig halvtorsdag och helfredag den här veckan :(

Det är den där handen som håller i och vrider om som får en att vilja stanna kvar där man vet vem man är

och

vad snabbt det kan gå från mörker till ljus

Det är dom där små sakerna som överraskar som får en att vilja återvända

En sylvass jamning bryter sömnen.Hon slår upp ögonen och de dras per automatik möt klockradions röda lysande siffror.
06.13.Dom sticker i ögonen som klockslag vid den här tiden på dygnet alltid gör.
Mjaaaaaau.
Utan att tänka slänger hon av sig täcket,går ner de tretton trappstegen och låser upp ytterdörren.Klick säger låset,det klingar metalliskt i gryningen.
En mjuk varelse slinker in i gråskenet nere vid hennes bara ben.Hon låter låsets hemliga mekanik gömma allt som rymms i det röda sovande huset.Klick.
Den mjuka varelsen är redan på väg över golvet med sina mjuka tysta tassar.Vet var den hör hemma.
Hon öppnar nästa dörr,varelsen tackar med sitt dova kurrande spinn.Hon stryker djuret över ryggen,känner de nöjda darrningarna.Undrar för en sekund om det finns en motor därinne.
Ser till att den långa lemurliknande svansen inte kommer i kläm när hon stänger dörren.
Går över golvet,tillbaka till trappan.Skyndar på stegen när de går förbi ytterdörren och fönstret bredvid.Fötterna får jämt för sig att någon står därutanför i mörkret och kikar in...kanske genom ett sikte.
När hennes bara ben kommer i kontakt med lakanen som fortfarande är varma suckar hon sömnigt,sluter ögonen och tänker att det är förbannat skönt att vila huvudet mot kudden.

Att vid varje ingivelse som brukar sluta med ett nej efter en brottningsmatch i hjärnan,tänka: vill jag det här-ja.Gör det då.
Och då gör jag det och det känns lite som att äntligen våga hoppa från den stora bryggan i älvsnäs.

Söndagssentimental.Vill klamra mig fast vid den här veckan som är och samtidigt kasta mig ut i nästa som börjar imorgon.
Mitt hår mår lite bättre och det enda jag vill är att ha roligt och skratta på riktigt.

Girl's just wanna have fun

Magkänslan säger ja medan
någon annan diffus del inte håller med

Vet inte varför men kanske det är därför
Frågan är bara om därför är det jag tror
eller tror att jag vill att jag ska tro

Halsen gör lite för ont för att det ska vara bekvämt och huvudet hänger inte med riktigt.
Idag tog sverige silver i damstafetten och det är ju hur bra som helst!
Och ikväll spelar brynäs näst sista grundseriematchen,mot hv71,eller hiv71 som det stod på väggen inne på nyby sågverk.efter ett studiebesök där förstår man varför det var klotter på väggarna.(men truckarna och lastarna verkade ju roliga!!)

Nej nu är det en liten båt som driver mot kluckande vågor och jag borde gå ut och starta min dumma bil.